Försök till fixarhelg

Pappa var och fiskade i lördags, så mamma passade på att komma hit och hjälpte oss göra plats för jonathans sandlåda. Tyvärr var de gamla pallkragarna så dåliga att de behövdes kastas direkt istället för att flytta :/ men många gamla land fick iallafall lite ny jord :) 

Nick och Jonathan byggde ihop sandlådan han fått av morfar och mormor till jonathans stora förtjusning! Vilda hästar kan inte hålla honom därifrån när någon har verktygen framme :) han verkligen älskar det! 

Mamma stannade länge nog för oss att åka och handla sand till lådan, nya pallkragar och massa jord. 

Kvällen spenderade vi hos pillan och Mattias på födelsedagsfest, vi kunde till och med stanna kvar en stund då mamma och pappa tog med sig Jonathan hem på kvällen. Den stora planen var att vi skulle köpa grind och trappräcken till trädgården på söndagen och fixa sånt vi ville göra ihop. Istället fick jag en riktigt elak vagel i ögat och fick åka till vårdcentralen i Borås istället för hornbach i Göteborg :/

Var så svullen att jag inte kunde öppna ögat alls och tyckte såklart synd om mig.

Efter lite antibiotikakräm till ögat blev det iallafall bättre :) 

I veckan har vi såklart vabbat igen, stackars Jonathan verkar få tillbaka en riktigt elak hosta så fort han blir minsta förkyld och hostar sig igenom nätterna. Får se hur länge han håller sig frisk denna gången! 

Förra helgen var jag i Ullared med pillan och mamma, så Jonathan hade iallafall lite roliga saker att pyssla med när han var hemma :) 

Förra veckans magbild, nu är jag mer än en vecka längre än förra gången :)

Min och pillans vagn, undrar vilka vi shoppar till?

Självklart hittar vi en bil i Ullared!

Åka rutchkana med älskade Elias <3

Vill inte gå in efter dagis 

Skruva från varsitt håll :) lyckan är total

Bästa presenten! tack morfar och mormor!

Onda ögat...

Klätterapa hos mormor 

Vår i bollebygd!

Här har det varit vår i helgen, så skönt :) 

Mamma och pappa var här i fredags, pappa fixade med d sista detaljerna i badrummet och mamma städade källaren, hon vet att jag inte orkar nu när jag är gravid, är så trött på att vara trött och energilös :/ jag slutade tidigt i fredags och jag och Jonathan spenderade flera timmar ute med mamma. Vi har varit ute mycket hela helgen, fördelen med barn är att man kommer ut :) önskar bara att det fanns en lekplats lite närmare.

Förra helgen var jag på fästingfest, jag gick hem när alla andra hade kommit till sitt gamla studentläge, såna tillfällen är man hellre onykter faktiskt. Jag inser att jag blivit ganska stor när overallen var tight. Skaffade den i och för sig när jag var smalast någonsin i livet och nu är jag allt  annat än det! Fantastiskt kul att träffa alla! Förra gången jag funderade på att gå på denna festen, hamnade vi istället på sjukhus och väntade på att de skulle snitta mig. Kommer aldrig glömma filmen de skickade när jag mådde så dåligt på sjukhuset, fantastiska vänner <3

Helgen har varit rätt lugn, har varit skönt att fixa lite i trädgården och tvätta och sånt som har varit lite eftersatt. Sen att jag somnar innan nio gör det ju lite svårare att vara social. 

Första bilden vi tagit på magen, en vecka sedan

Jag och Jonathan är inte helt överens om vad städa är, jag plockar i lådan och han ur

Liten har blivit stor

Trädgårdstomten :)

Rätt lockig :) 

Drive thru cooking är det nya 😂

Tråkig!

Blä! Känner mig så våldsamt tråkig på kvällarna! Igår när jag la Jonathan somnade jag vid sju med honom och sov hela kvällen, vaknade nu vid 04:30 för att inte kunna somna igen... Bara jag är vaken :/ längtar tills jag får lite energi tillbaka! Att vara gravid är inget min kropp tycker om helt enkelt, minsta promenad gör mig helt slut.

Jag har märkt en omedveten skillnad på både mig och Nick denna gången, ingen av oss ler och klappar på magen som vi gjorde sist, ingen av oss vågar känna för mycket innan vi vet att det går bra, även om det så klart inte riktigt går att låta bli. Den lilla killen i magen har för länge sedan passerat Leos födelsevikt och om man ska tro på apparna börjar han gå om Jonathan med... Trots att det fortfarande är tre veckor kvar tills grabbarna föddes i förra graviditeten. Många minnen poppar upp naturligt nu...

Har lite av ett lyxproblem på jobbet, är med och skattar ett projekt som jag tror vi får in i huset och personerna jag jobbar med där är ett sånt vansinnigt gott gäng att jag skulle villa fortsätta jobba med dem! Men istället har jag lyxen att gå hem och vara med mina barn till sommaren, så som sagt ett lyxproblem :)

Jonathan utvecklas så vansinnigt mycket, han testar massa nya ord och ljud, klättrar överallt skarattar och busar! Sen när Pillans My och Madde och Franckens Josephine har varit här har man märkt hur mycket han uppskattar leken med andra barn :) båda tjejerna bestämmer dock och tar honom bestämt i handen och går haha! 

Det har blivit lite vab i februari, men han har definitivt varit friskare än vi trott han skulle vara! Hade det inte varit för den elaka hostan hade det inte varit några problem alls :) 

Man kan inte lämna honom många sekunder innan han har klättrat upp på något eller försöker slå sönder något :)

Oh nu är vårt badrum så gott som klart, bara dörrfodren kvar :) helt ljuvligt att kunna duscha uppe :)

Min farmor somnade in förra veckan, känns i hjärtat att jag inte var hemma på jul i är och träffade henne! Nu tror jag hon gör sina goda pannkakor åt Leo i himlen ❤️

Före

Efter

Bustrollet

Putsar fönster som mormor

Att få peta på morfars verktyg är drömmen! 

Alltid uppe på något :)

Nya verktyg är bäst

Bästa morfar gungar mig på benet ❤️

Fina lilla farmor som somnade in förra veckan 

Trött på allt damm!

Full av bus!

Såklart blev jag sjuk efter Jonathan, men hela denna veckan har vi varit friska allihop- alltid något :)

Jonathan har börjat vara ledsen när jag lämnar på dagis, det går oftast över direkt när jag är utanför dörren, men det skär i hjärtat ändå :( annars säger personalen att han är väldigt lätt att ha att göra med, skönt att han är glad där när han bara går runt och gnäller hemma.

Badrumsrenoveringen börjar lida mot sitt slut, jag kan inte beskriva hur trött jag är på att ha damm överallt från isolering, gips och klinkers. Källaren är värst då de använt den som arbetsrum och inte riktigt tänkt på att stänga dörrar och sånt. 

Så tvättstugan är inte längre ett ställe för ren tvätt utan för all tvätt som ska tvättas om. Jaja! Det blir iallafall väldigt bra och stort :) och vi ser slutet nu :)

Har tänkt mycket på Leo det sista, jag tror det beror delvis på att det nu är två år sedan vi fick reda på att en av tvillingarna var för liten. Två år sedan helvetet började. Jag saknar honom så!

Annars händer inte mycket vi är rätt slitna och tar det lugnt, med en son som fått för sig att vakna varje natt hela veckan så är det behövligt! 

Det kom lite snö 

Inte mycket som slår en solig vinterdag

Vaknar man fem hinner man leka massor innan förskolan 

Alla vet ju att man startar en dammsugare med foten ;)

Första arbetsdagen blev första Vab-dagen

I fredags åkte jag och Jonathan hem till dalsjöfors för att fira My medan nick gick ut med grabbarna i bollebygd. De är ett gäng engelskspråkiga killar som träffas ibland och nick har himla kul när de är ute.

På lördagen kom nick hem till mamma och pappa i tron att vi skulle fira pappas födelsedag, istället hade jag planerat in restaurangbesök och bio för att fira honom. Det var skönt att vara ute bara vi en gång och känna oss vuxna samtidigt som jag vet att Jonathan är nöjd över att vara hos mina föräldrar och bli bortskämd! 

Vi sov en natt ensamma i huset och passade på att slänga massa skräp på vägen till dalsjöfors för att hämta hem vår lilla grabb! 

Konstigt hur mycket man får gjort utan en liten buse hemma.

Tanken var att vi skulle fira pappa och nick på söndagen, men en hängig och trött Jonathan gjorde att vi fick åka hem istället :( han var ordentligt förkyld och hostade så han nästan kräktes. Så denna veckan har vi turats om att vabba. 

Vi var hos doktorn med honom i måndags då han hostat länge och nu blivit sämre. Hon undrade om han var frisk i övrigt och jag berättade om att han var extremptematur och hur liten han var när han föddes. 

För mig är det inget som känns ovanligt då jag pratar med så många prematurföräldrar på Facebook, men hon blev lite chockad och lyssnade noga på lungor och kollade så att det inte 

satt sig där, på öronen eller var halsfluss, det märktes att hon tog min oro mycket mer på allvar när jag berättat det. Egentligen var jag mest ute efter något som lindrade och ville veta att lungorna lät ok, men någon vidare medicin finns inte att ge de små :( 

idag har vi lekt i snön hela familjen, Jonathan tycker det är så himla kul!!! Man får ju passa på när den ligger! 

I onsdags fick min allra äldsta vän sin efterlängtade son, en helt underbar liten kille <3 känns så jobbigt nu att inte kunna åka och hälsa på! Men det är häftigt vad mycket det betyder när någon nära får barn :)

Det har börjat rasa ut tydliga ord helt plötsligt

Kaka

Bada

Sally 

Dadda

Mumma nu händer det grejer :)

Jonathan har hamnat i en krävande och mammig period! Igår vägrade han somna på kvällen innan jag kom in och la mig jämte, nick började bli smått knäpp! 

Sen vaknade han efter nio och vägrade somna om innan tolv. Trött var han, men han kunde bara inte sova, han låg och nöp mig och skrek och grejade tills jag höll på att få ett psykbryt, att nick försökte gjorde bara saken värre.

I förmiddags var jag så trött och urlakad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, så vid nio kom nick upp och löste av och jag gick tillbaka och sov till elva.

En helt ny mamma steg upp ur sängen, känner mig så mycket bättre nu :) 

På måndag testar vi förskolan igen, håll en tumme för att han får vara frisk och vi kan jobba :) 

Jonathan med gammelmormor

Hör kan man vara när mamma lämnat mig i några minuter för att koka kaffe

Ute i fredags en sväng, lite frisk luft är ju bra på sluttampen av förkylningen 

Vintersol

Katt i blomma 

Förra veckans pulkaåk

Pappa och Jonathan bygger snögubbe 

Blir nog en leksing av Jonathan tyvärr

Fortsatt inskolning och neobesök

Jonathan är så himla duktig! 

Han har sovit själv på dagis och varit där utan mig flera timmar två dagar i rad. Han blir glad när jag kommer, men inte så att han verkar ha saknat mig. Han trivs helt uppenbart. Personalen är toppen och det är inte så kaosartat många barn per personal som jag har hört om av kompisar att det är på många andra förskolor! 

Jag känner mig helt lugn med att lämna honom i deras kompetenta händer! 

De är jobbigt att vara på dagis, innan han somnade ikväll ar han så trött att han vinglade- lilla hjärtat!!

Idag var vi på återbesök på neo, Anders var väldigt nöjd med hans mentala och motoriska utveckling! Tyvärr är han väldigt liten, han har inte växt eller ökat i vikt nämnvärt sen senast vi var där. Men eftersom Jonathan äter ok så var de inte oroliga. Tror dock inte Jonathan kommer bli en lång stor kille... 

Känner mig så nöjd! Fick en hel hög med kläder av elin häromdagen, vantar, ytterkläder, underställ och massa annat! Det sparar oss en massa pengar och en massa resor till stan :) dessutom har vi nu möjlighet att ha lite ombyten både hemma och på dagis :) 

Renoveringen av badrummet går sakta framåt, nu har vi nya vattenledningar i hela huset! Så nu är det bara resten kvar ;) 

Längtar efter att ta en dusch uppe med golvvärme!!!!

Potatisar är leksaker- eller? 

Jonathan är väldigt inne på att allt ska på fötterna...

 

Tycker trädet föll lite närmare huset än vad som är trevligt i helgens storm :/

Kul med nya leksaker på dagis :) 

Släppa kontrollen

För snart 21 månader sedan föddes två små grabbar på östra sjukhuset i Göteborg. Sedan det visade sig att enbart Jonathan skulle klara sig satte vi oss in i hans vård till 100%.

Vi har suttit jämte kuvösen och kollat hur han andas, hur mycket mat han fått, hur många blöjor som bytts och hur mycket han väger -på grammet.

Under en nio veckor lång neoperiod var vi helt isolerade från alla, med några få besök av familjen. 

Allt vi gjorde gjorde vi för Jonathan, vi visste vilka tider han åt, hur mycket han åt, hur mycket mat han hade kvar i magen hur många pulstapp han hade per dygn, hur mycket syre han behövde och hur mycket han gått upp i vikt. 

Det hände mer än en gång att vi fick påminna om medeciner för att vi hade mest koll av alla. 

Tiden gick och vi kom hem, vi släppte lite på kontrollen, vi vågade träffa fler och fler personer även om dagisbarn var helt förbjudet. 

Efter att månaderna gick blev vi mindre och mindre rädda för sjukdomar och på vårt bröllop hade vi till och med barnvakt. 

För ett år sedan plockade vi bort andningslarmet, sakta men säkert släppte vi den totala maniska kontrollen  som vi behövt under sjukhustiden. 

Vi har sett Jonathan bli riktigt sjuk, men han har gång på gång ridit ut det och nu tror jag han har bäst immunförsvar i familjen. 

I somras hade vi barnvakt en hel helg utan att oroa oss, ett steg till att våga släppa på kontrollen.

Imorgon börjar ett nytt kapitel i livet då Jonathan på allvar börjar på dagis. Nu ska vi lämna över kontrollen till någon annan, någon annan ska träffa vårt älskade barn mer än oss. 

Tror Jonathan kommer gilla dagis, men det är ändå lite tufft att ha gått från att ha koll på allt till att nu släppa helt, men av allt som hänt sedan han föddes är det nog det minst traumatiska, så det ska nog gå bra :)

Det känns i hjärtat att det är en väska och inte två som står packad i hallen, att Jonathan inte har någon med sig i det nya. 

Det känns också jobbigt att han är så stor nu att han ska börja dagis, samtidigt som det känns väldigt bra :)

Imorgon är en stor dag! Så idag förberedde sig Jonathan med att vägra sova till klockan nästan var tio-puh!!!

God natt

Våga vägra sova ;)

Älskar mammas tofflor, nästan lagom ju :)

Mys med gamlamormor Karin på trettondagsmiddagen hos mormor och morfar med kalkon