Första arbetsdagen blev första Vab-dagen

I fredags åkte jag och Jonathan hem till dalsjöfors för att fira My medan nick gick ut med grabbarna i bollebygd. De är ett gäng engelskspråkiga killar som träffas ibland och nick har himla kul när de är ute.

På lördagen kom nick hem till mamma och pappa i tron att vi skulle fira pappas födelsedag, istället hade jag planerat in restaurangbesök och bio för att fira honom. Det var skönt att vara ute bara vi en gång och känna oss vuxna samtidigt som jag vet att Jonathan är nöjd över att vara hos mina föräldrar och bli bortskämd! 

Vi sov en natt ensamma i huset och passade på att slänga massa skräp på vägen till dalsjöfors för att hämta hem vår lilla grabb! 

Konstigt hur mycket man får gjort utan en liten buse hemma.

Tanken var att vi skulle fira pappa och nick på söndagen, men en hängig och trött Jonathan gjorde att vi fick åka hem istället :( han var ordentligt förkyld och hostade så han nästan kräktes. Så denna veckan har vi turats om att vabba. 

Vi var hos doktorn med honom i måndags då han hostat länge och nu blivit sämre. Hon undrade om han var frisk i övrigt och jag berättade om att han var extremptematur och hur liten han var när han föddes. 

För mig är det inget som känns ovanligt då jag pratar med så många prematurföräldrar på Facebook, men hon blev lite chockad och lyssnade noga på lungor och kollade så att det inte 

satt sig där, på öronen eller var halsfluss, det märktes att hon tog min oro mycket mer på allvar när jag berättat det. Egentligen var jag mest ute efter något som lindrade och ville veta att lungorna lät ok, men någon vidare medicin finns inte att ge de små :( 

idag har vi lekt i snön hela familjen, Jonathan tycker det är så himla kul!!! Man får ju passa på när den ligger! 

I onsdags fick min allra äldsta vän sin efterlängtade son, en helt underbar liten kille <3 känns så jobbigt nu att inte kunna åka och hälsa på! Men det är häftigt vad mycket det betyder när någon nära får barn :)

Det har börjat rasa ut tydliga ord helt plötsligt

Kaka

Bada

Sally 

Dadda

Mumma nu händer det grejer :)

Jonathan har hamnat i en krävande och mammig period! Igår vägrade han somna på kvällen innan jag kom in och la mig jämte, nick började bli smått knäpp! 

Sen vaknade han efter nio och vägrade somna om innan tolv. Trött var han, men han kunde bara inte sova, han låg och nöp mig och skrek och grejade tills jag höll på att få ett psykbryt, att nick försökte gjorde bara saken värre.

I förmiddags var jag så trött och urlakad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, så vid nio kom nick upp och löste av och jag gick tillbaka och sov till elva.

En helt ny mamma steg upp ur sängen, känner mig så mycket bättre nu :) 

På måndag testar vi förskolan igen, håll en tumme för att han får vara frisk och vi kan jobba :) 

Jonathan med gammelmormor

Hör kan man vara när mamma lämnat mig i några minuter för att koka kaffe

Ute i fredags en sväng, lite frisk luft är ju bra på sluttampen av förkylningen 

Vintersol

Katt i blomma 

Förra veckans pulkaåk

Pappa och Jonathan bygger snögubbe 

Blir nog en leksing av Jonathan tyvärr

Fortsatt inskolning och neobesök

Jonathan är så himla duktig! 

Han har sovit själv på dagis och varit där utan mig flera timmar två dagar i rad. Han blir glad när jag kommer, men inte så att han verkar ha saknat mig. Han trivs helt uppenbart. Personalen är toppen och det är inte så kaosartat många barn per personal som jag har hört om av kompisar att det är på många andra förskolor! 

Jag känner mig helt lugn med att lämna honom i deras kompetenta händer! 

De är jobbigt att vara på dagis, innan han somnade ikväll ar han så trött att han vinglade- lilla hjärtat!!

Idag var vi på återbesök på neo, Anders var väldigt nöjd med hans mentala och motoriska utveckling! Tyvärr är han väldigt liten, han har inte växt eller ökat i vikt nämnvärt sen senast vi var där. Men eftersom Jonathan äter ok så var de inte oroliga. Tror dock inte Jonathan kommer bli en lång stor kille... 

Känner mig så nöjd! Fick en hel hög med kläder av elin häromdagen, vantar, ytterkläder, underställ och massa annat! Det sparar oss en massa pengar och en massa resor till stan :) dessutom har vi nu möjlighet att ha lite ombyten både hemma och på dagis :) 

Renoveringen av badrummet går sakta framåt, nu har vi nya vattenledningar i hela huset! Så nu är det bara resten kvar ;) 

Längtar efter att ta en dusch uppe med golvvärme!!!!

Potatisar är leksaker- eller? 

Jonathan är väldigt inne på att allt ska på fötterna...

 

Tycker trädet föll lite närmare huset än vad som är trevligt i helgens storm :/

Kul med nya leksaker på dagis :) 

Släppa kontrollen

För snart 21 månader sedan föddes två små grabbar på östra sjukhuset i Göteborg. Sedan det visade sig att enbart Jonathan skulle klara sig satte vi oss in i hans vård till 100%.

Vi har suttit jämte kuvösen och kollat hur han andas, hur mycket mat han fått, hur många blöjor som bytts och hur mycket han väger -på grammet.

Under en nio veckor lång neoperiod var vi helt isolerade från alla, med några få besök av familjen. 

Allt vi gjorde gjorde vi för Jonathan, vi visste vilka tider han åt, hur mycket han åt, hur mycket mat han hade kvar i magen hur många pulstapp han hade per dygn, hur mycket syre han behövde och hur mycket han gått upp i vikt. 

Det hände mer än en gång att vi fick påminna om medeciner för att vi hade mest koll av alla. 

Tiden gick och vi kom hem, vi släppte lite på kontrollen, vi vågade träffa fler och fler personer även om dagisbarn var helt förbjudet. 

Efter att månaderna gick blev vi mindre och mindre rädda för sjukdomar och på vårt bröllop hade vi till och med barnvakt. 

För ett år sedan plockade vi bort andningslarmet, sakta men säkert släppte vi den totala maniska kontrollen  som vi behövt under sjukhustiden. 

Vi har sett Jonathan bli riktigt sjuk, men han har gång på gång ridit ut det och nu tror jag han har bäst immunförsvar i familjen. 

I somras hade vi barnvakt en hel helg utan att oroa oss, ett steg till att våga släppa på kontrollen.

Imorgon börjar ett nytt kapitel i livet då Jonathan på allvar börjar på dagis. Nu ska vi lämna över kontrollen till någon annan, någon annan ska träffa vårt älskade barn mer än oss. 

Tror Jonathan kommer gilla dagis, men det är ändå lite tufft att ha gått från att ha koll på allt till att nu släppa helt, men av allt som hänt sedan han föddes är det nog det minst traumatiska, så det ska nog gå bra :)

Det känns i hjärtat att det är en väska och inte två som står packad i hallen, att Jonathan inte har någon med sig i det nya. 

Det känns också jobbigt att han är så stor nu att han ska börja dagis, samtidigt som det känns väldigt bra :)

Imorgon är en stor dag! Så idag förberedde sig Jonathan med att vägra sova till klockan nästan var tio-puh!!!

God natt

Våga vägra sova ;)

Älskar mammas tofflor, nästan lagom ju :)

Mys med gamlamormor Karin på trettondagsmiddagen hos mormor och morfar med kalkon 

Jäkligt stolt mamma

Jag har inte kunnat skriva på ett bra tag då mobilen inte har varit uppdaterad och inte har fungerat med appen. 

Vi firade precis jul i England med Nicks familj. Det har varit väldigt bra och mysigt! En sak som slog mig lite mer än vanligt är vilken fantastisk son vi har!!! 

Killen som var mindre än ett mjölkpaket och sjuk när han föddes, är nu den socialaste och modigaste jag känner! 

Trots att han har träffat en himla massa nytt folk och befunnit sig i nya situationer och på nya platser, så har han tagit varje ny situation och människa hur bra som helst. Han har pratat (på sitt eget språk) med alla, nyfiket undersökt alla nya platser och gärna umgåtts med andra än sina föräldrar trots att han träffar dem för första gången. 

Han har ätit ny mat och ätit på pubar- inga problem. Så vad gör väl det att han aktivt behöver jagas, plockar rent farmors julgran från dekorationer och glatt klättrar upp i varje trappa han ser, när han är en sån liten tuffing? Han har vuxit så denna vintern <3

Att killen som under sitt första levnadsår knappt gick att lägga ner och som bara sov liggande på mig de första månaderna nu är så trygg är för mig helt fantastiskt!!! 

Jag är så stolt att mitt hjärta spricker! 

Någonstans har vi ju tydligen gjort rätt när vi alltid har låtit honom få närhet när han behövt det, även om det varit tufft ibland när man blivit sittande hela dagar med en sovande bebis på bröstet. 

Just nu kan jag inte sova då jag hostar vid varje försök, får kanske ringa till min VC imorgon för att se vilken hostmedicin jag kan äta. 

Dessutom viner vinden ordentligt och från någon riktning pressar vinden in vatten i taket för det regnade in lite i vårt vardagsrum! Jag som hoppades kunna vänta ett år med att byta tak så att vi får lite andrum! Men det vore väl för mycket begärt :(

Nu när vi började riva i badrummet hittade vi att allt vatten är ihopkopplat under golvet just där. 

Det betyder att allt vatten måste dras om så att vi inte får dolda kopplingar utan får allt vatten i källaren som det borde varit innan. Minst 20000 extra sådär är ju roligt... Vår rörmokare sa att han aldrig sett en sån lösning innan och han var inte nöjd!!!

Jag önskar jag orkade skriva allt som hänt sen sist, men får helg enkelt bara försöka bli bättre på att uppdatera er :)

Han älskar verkligen Sally :)

Hjälpa pappa att bygga is the shit :)

Första leken i snö- i England otroligt nog. Snöbollarna var nyss en snölykta :)

Hästen var spännande :)

Lek med farmor

Har man ingen drive in bio så skapar man en :)