Hade glömt...

Har helt glömt hur jobbigt det är

med en liten som vill äta ofta och som bara skriker när man lägger ner honom, hur himla fast man känner sig :/

Jag får liksom inget gjort och är inte ensam en sekund. Sen är Jonathan inte ett direkt lugnt och stillasittande barn heller och han är inte så bra på att lyssna, så att sitta fast med ett ammande barn medan Jonathan testar gränserna är högst intressant :) Lucas som så snällt gick att lägga innan skriker nu i högan sky så fort jag försöker lägga ner honom. Det är ordentligt stressande. Det var ok när Jonathan var liten och han höll på så, men då hade vi bara honom, nu ser det ju annorlunda ut. Lär vara trött när jag är mammaledig!!!

Till råga på allt har Jonathan haft en mardrömskväll och tog 2h att söva, jag som var så nöjd efter att vi kortat ner hans lunchvila rejält och han har somnat så bra och sovit bra två kvällar och nätter i rad. Men det är ju mycket som händer för en liten kille när man får syskon och allt förändras. Så det lär ju inte vara sista jobbiga läggningen. Just ny sover vi i olika sovrum, dels får vi fortfarande inte Jonathan att somna i egen säng, dessutom vaknar han om Lucas skriker på nätterna, så tills allt lugnat sig lite får vi dela på oss. Jag hatar att sova utan nick och Jonathan, men ska jag få sova alls är det nog enda alternativet just nu :)

Men börjar undra om vi är gehör galna som ger oss in på det här haha!

I tisdags var vi hos barnläkaren i Skene, efter att ha hostat större delen av tiden sedan i januari fick Jonathan äntligen medicin som hjälper honom att både andas och läka sina luftrör. Han är redan mycket bättre. Så skönt att äntligen bli tagen på allvar och träffa en läkare som direkt vet att en extremprematur är känsligare i sina luftrör än vanliga barn. Nu ska han inhalera morgon och kväll i två veckor och vid varje förkylning :)

Är så himla stolt! Idag skrev nick på sitt lärarkontrakt!! Han är grymt bra min käre man :) <3 

Ute på promenad 

Stolt med ryggsäck på :)

Bilen på sjukhuset var nästan värd åkturen 

Lucas ser alltid rädd eller arg ut 😂

Efter en heldag ute får man vara tre i fåtöljen och mysa

Fortfarande missnöjd 

Börjar till och med få dubbelhaka 

Ja må jag leva...

Igår fyllde jag år, firade bara med närmaste familjen eftersom återhämtningen tar längre tid än jag önskat. 

Varje dag är ju grymt mycket bättre än den förra, men jag är otålig och vill verkligen kunna ut och röra på mig igen och framför allt leka med Jonathan ordentligt. 

Lucas är snäll och sover oftast 2-3h i rad mellan måltiderna, jämfört med Jonathan som åt varannan timma och inte alls gick att lägga ner, är det lyx. Lucas sitter snällt i sin babysitter eller njuter i bärsjalen utan att klaga :)

Pappa var här förrgår och hjälpte oss att fixa en grind och mamma har varit här och hjälpt oss med en massa saker i veckan. Vet inte vad jag skulle gjort utan min familj!!! Hade nog deppat ihop och fått lappsjuka om inte annat :) och det har varit guld för Jonathan att få lite extra uppmärksamhet! 

Funderar på vad jag skulle gjort om det inte var sommar och semester? Får inte lyfta Jonathan på 6 veckor, och blir ju inte sjukskriven för det, så om inte nick hade varit ledig hela sommaren hade det blivit problem... Tur att vi passade in tiden på året bra iallafall :) men det är våldsamt tungt att inte kunna vara där för Jonathan på det sättet jag brukar. Jag har dessutom förträngt hur låst man blir vid en liten, den sekund det tar från lugn till hungrig och att det bara är att mata direkt, men det är ju också väldigt mysigt :) 

Johanna var ju här igår för att fira mig ihop med mamma och pappa, så fort hon kommer är alla andra chanslösa, han älskar henne och släpper henne inte med blicken när hon är här :) en riktig idol kan man säga :)

Idag är det midsommar, vi firar med lite lunch hos von F och sen åker vi hem, vi orkar inte så mycket just nu, men det är bra att få komma ut och träffa folk! 

Så glad midsommar på er! 

Mormor och Jonathan fixar i trädgården

Pappa och bebismys <3

När mamma försöker somna om...

När mamma har gett upp och dricker kaffe haha

Morfar och Jonathan fixar ny grind 

Morfar är stora idolen <3 han gör alltid roliga saker!

Baby blues

Igår kände jag rejält av den sk. Baby blues! Jag har läst någonstans att man efter en förlossning går igenom motsvarande klimakteriet på bara några dagar. Det är några hormoner i rullning om man säger så. Kände mig gråtit och värdelös och att jag hade en riktigt dålig dag smärtmässigt gjorde ju inte saken bättre :)

Jag grät en skvätt för att jag inte kan vara där för Jonathan som jag brukar, sen grät jag för att jag är trött på att ha ont, sen grät jag lite till för att det inte heller denna gång blev som jag tänkt mig, att vi inte fick sitta där ihop och förundras över det nya lilla livet.

Sen kom det nog fler tårar för att vi äntligen är hemma och mår bra! Jäkla hormoner säger jag bara haha! 

Men allvarligt så är det superjobbigt att inte få lyfta Jonathan när han är ledsen, att inte kunna lägga honom för att jag inte kan jaga efter när han försöker krypa ur sängen eller bara lyfta ner honom när han klättrat upp på något farligt ställe. En stor anledning till att jag valde bort snitt denna gången var ju för att man inte får lyfta på 6 veckor. Nu sitter jag där iallafall, men utan de fördelarna ett snitt ger i gorm av planering, enkelhet och snabbhet. Jaja det går ju iallafall snabbt framåt nu, och jag har lite mindre ont för varje dag som går.

 Av blodförlusten känner jag inget längre, fast jag har ju inte riktigt rört mig så mycket än heller :)

Tack och lov har jag inte alls så mycket hormoner idag och Lucas och Jonathan sköter sig fint :)

Igår var gammelmormor här :) 

Vaken :)

Världens bästa brorsa <3

Tisdag dag fick Jonathan hälsa på sin bebis och mamma! Har saknat honom så hjärtat brister!!

Han var såklart världens gulligaste brorsa! Klappade fint och var nyfiken och stolt :) sen petade han på allt i hela rummet, lyckades trycka på larmet och hade allmänt kul. Var skönt att han inte verkade för avundsjuk alls :) 

Älskade underbara unge <3

Tror flygplanen på bodyn var mer intressanta än Lucas 

I måndags kväll fick jag plötsligt frossa och kände mig allmänt kass, var först orolig för infektion, men det visade sig att mitt blodvärde var nere på 63, borde ligga närmare 120, så jag fick två påsar blod på kvällen och en till på morgonen, så nu har jag lite färg på kinderna igen och känner mig mycket bättre :) 

Om vi har tur blir det hemgång imorgon :)

nu ska bara läkaren säga ok om mig :)

Lycklig Jonathan får sitta på moppe med gammelmoster <3

En tankeställare

Nicks kollega från Indien hade sagt till honom att en gravid kvinna står med ena foten i himlen och ena i graven. 

Jag skrattade åt detta först, men faktum är ju att om jag hade levt i ett land med sämre sjukvård hade jag inte överlevt någon av mina graviditeter.

Jag tror fortfarande barnafödande är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor i världen. Så tack turen för att jag föddes i Sverige :)

Jag har ju gjort ett halsband med Leos fot i naturlig storlek, tyckte kanske inte den var så liten ändå, men jämfört med Lucas fot fattar man hur liten han faktiskt var <3

Jonathan har det superbra hos mormor och morfar, men jag saknar honom så mycket! 

Att detta lilla hyss blivit storebror :)

Förlossningsberättelse...

Inget för den känslige ;)

V39+3

Vi hade liksom lite skojat om att vi försökte planera in barn på nationaldagen (6/6) , det första datumet vi fick. 

Och faktiskt på fredagen gick slemproppen och jag hade rätt mycket känningar med förvärkar och mensvärk under dagen. Nick fick stanna hemma för jag vågade inte lita på att han hann hem från jobbet. 

Lördagen den 6:e kom och allt stannade av, mamma som hade haft Jonathan över natten kom ner med honom och vi gjorde inte mycket den dagen. 

På eftermiddagen sa jag till mamma att jag inte trodde på bebis under natten, men att hon var var välkommen ner och sova hos oss om hon ville. Min mamma har ett bättre sjätte sinne, så hon tyckte det var lika bra.

Klockan 01:00 ca började värkarna komma, kl 03 fick vi åka in för att värkarna var så regelbundna. Jag tyckte att är det inte värre än så här är det ju ok Hahaha!! 

Väl inne gjordes CTG som visade väldigt svaga värkar. Och eftersom jag bara var öppen en cm så skickades vi till patienthotellet för att låta det hända lite mer- med orden "det kommer bli mycket jobbigare än det här innan det är dags att komma tillbaka". Vi var på hotellet i ca tre timmar, sen ringde jag desperat och önskade att iallafall få bada, då duschen var det enda som hjälpte mot de väldigt täta och kraftiga värkarna. Det var tufft att inte kunna sova alls emellan trots tröttheten! Vattnet gick när nick körde mig i rullstolen till förlossningen. 

Väl där hade jag öppnat mig 4cm, och ärligt så tycker jag den fasen var värst, värkarna kom för ofta för att få någon sömn och att inte veta alls vilken tid jag hade kvar och om något hände  var mentalt jobbigt. Efter ett nytt CTG med kraftiga värkar var jag redan öppen 5 cm. Jag räknade kallt med en cm per timme och att klockan borde vara runt fyra innan krystvärkarna kom. Tyvärr gick allt ju väldigt snabbt och jag fick aldrig en chans att bada, vilket hade underlättat öppningsfasen ordentligt.

Ack vad fel jag hade! Vid 11 var jag öppen nio cm och ca kvart över kom krystvärkarna igång. Ok jag ska inte ljuga, det gjorde jäkligt ont och var väldigt fysiskt jobbigt, men samtidigt var det en lättnad att äntligen kunna göra något själv. Så vid 12:18 kom äntligen den sista värken som gjorde att lilla Lucas kom ut. Fantastiskt perfekt och pigg och frisk.

Han fick direkt komma upp på mitt bröst enligt vad jag hade önskat med min aurora- barnmorska. Helt magisk var han. 

Tyvärr var min kropp inte helt redo efter det otroligt snabba förloppet och jag gick sönder en del. Med en inre blödning från ett brustet blodkärl förlorade jag två liter blod och fick sövas och köras till operation illa kvickt! Där lämnades nick ensam med Lucas i tre timmar utan att veta hur jag mådde. Själv låg jag på uppvaket och frågade ständigt när jag kunde träffa man och barn :)

Tror klockan var sex innan vi kom tillbaka upp till förlossningen, och med den stora barnfödardagen som var så fick vi vänta till 23:30 innan vi kom upp till BB. Man kan säga att vi var rätt möra då. Och som vanligt gillar förlossningen att svälta mig, så äta fick jag göra först vid tio. Jag är dessutom dömd att inte få förlossningsbrickan med macka och kaffe och svenska flaggan, denna gången fick nick den när han var ensam och förra gången fick vi den typ vid hemfärd. 

Nu blir det till att stanna några dagar och läka ihop innan vi åker hem. Jobbigt att vara utan Jonathan bara :/

3120 gram tung, 48cm och med hela huvudet fullt av mörkt hår kom han med buller och bång lilla Lucas! 

Trött mamma pigg unge

Jag har missat att skriva om massor! 

Borde skriva om att Jonathan blev fint firad på sin 2-årsdag, med massa paket och tårta!

Sen har vi firat min mamma på hennes 65-årsdag, ingen kan tro att hon är en dag över 50! Så fin och fräsch är hon :) vi tog med henne och pappa och firade på restaurang och Jonathan skötte sig faktiskt bra! Fast vi fick åka hem rätt snabbt när han fick nog :)

Vi har också hälsat på syrran i stugan! Jonathan är ju lite kär i henne kan man säga, alla blonda är Johanna och varje gång vi är hos mina föräldrar springer han till hennes rum och hoppas att hon är där och ropar efter henne <3

Som ni ser är det total lycka när man får vara hos Johanna! ( sorry för vinkeln Johanna, men jag tycker det är en härlig bild!)

Inser att jag har fler fina bilder på Johanna och Jonathan än mig och Jonathan :)

För två helger sedan var vi inne på sjukhuset flera gånger med en hemsk huvudvärk som vägrade ge med sig och ett lite förhöjt blodtryck, alla trodde havandeskapsförgiftning igen och vi var ganska säkra på att träffa bebis lite för tidigt. Men efter 5 långa dagar med sprängande huvudvärk visade det sig vara hormonbetingad migrän! En tablett sen släppte det- helt ljuvligt! 

Så vi hann med vårt planerade samtal med aurora barnmorskan ihop, mycket nyttigt! Skulle jobbat till fredag, men kände efter migrän och rädslan för HF igen så gick jag lite in i väggen, så jag jobbade sista dagen i tisdags, två veckor kvar var rätt lagom :) 

Jag börjar bli tjock, svullen trött och tråkig. Vill bara sova och är konstant sugen på att äta, med lite över en vecka kvar till beräknat datum så börjar väl kroppen ladda... Ska bli skönt at bli lite mobil igen! 

Stackars Jonathan är sjuk- igen! Feber och hosta- igen! Och en urtråkig mamma som inte orkar göra så mycket på dagarna. Två veckor höll det denna gången, men är inte ett dugg förvånad när man ser i vilket skick vissa föräldrar lämnar sina barn på dagis...

Det var denna veckan jag tänkte vilat upp mig, men det blir ju sällan som man planerat, nu jagar jag uttråkad busig son istället, men det kanske jagar ut lillebror iallafall ;)

Svårt ibland att få Jonathan att vänta tills dagis med att gå ut...

Får man inte gå till diskbänken och leka med vatten blir man såhär ledsen 

Tills mamma löser det i badrummet istället :)

Är mamma för långsam i sitt jagande hittas sonen i fönstret- det höga fönstret

Tur att kära morfar besöker oss lite när mamma är tråkig 

Vi avslutar med en glad bild från besöket hos mormor och morfar i helgen :)