Sjuk liten kille

Stackars lilla hjärtat är förkyld. Vi öser saltvatten ner i näsan på honom och hoppas på att det ska lösa upp. Stackarn är så trött på nässug och saltvatten att han slåss så fort vi kommer i närheten. Skulle köpa nezeril för bebisar, men tydligen är det ändrade rekommendationer nu och barn under ett ska inte använda avsvällande.

Jag sitter med honom i soffan och sover på nätterna för att han ska få lite bättre lutning och bli mindre tät, men det sliter på mig, ingen bra sovställning. Har svårt att somna med då jag hör hur han har det jobbigt att andas. 

I fredags var det 6 månader sedan Leo somnade in, när jag tittar på bilderna nu ser jag att han är lik Jonathan, de skulle säkert blivit ganska lika. Bra att Ullis och Stefan var här så att kvällen inte blev så tung, kolla på fina bröllopsbilder livar upp.

Jag är glad att mamma åkte till graven, även om vi tänder ljus för honom här, så känns det bra att det brinner ett ljus hos honom med...

Bilderna nedan är på en trött och utslagen Jonathan och på Leo. Skillnaden i Leos hudfärg beror på att han hade svårt att syresätta sig i slutet.

Läkarbesök Neo

Idag var jag och Jonathan på återbesök på Neo tyvärr utan Nick då det inte funkade att lämna jobbet, Jonathan fick guldstjärna i kanten, allt ser så himla bra ut :) det är nästan så att jag undrar när det ska skita sig. Men inga  föräldrar tillfullgångna  barn oroar sig över att deras barn är för "normala" i utvecklingen, det tål ju att tänkas på...

Han har nu ökat ytterligare ca 240g på en vecka till 6020g... 6 månader och 6 kilo, nu börjar vi äntligen tro på att han kommer att växa upp och bli stor ❤

Allt går i raketfart nu, förra veckan började han greppa saker, nu håller han i leksaker för fullt, sen vill han bli mer och mer underhållen, helst ska man hålla honom så han får stå på benen. 

Även läkaren på Neo var imponerad över hur stark han är och höll med om att han när som helst kommer börja röra sig över golvet :) 

Får se om natten blir lite bättre, igår var han jätteledsen för att han är lite förkyld och det är svårt att andas när näsan är tät. Men nu har vi näsdroppar om det behövs. 

Enligt önskemål.

Fick ett önskemål om att veta mer om jonathans längd och vikt. 

Så jag fotade helt enkelt hans BVC-kurvor. Kurvorna visar huvudomfång, vikt och längd.

Den vänstra kurvan på varje visar hans värden på korrigerad ålder och den högra på okorrigerad  ålder. Den feta kurvan i mitten är ett normalvärde. Än så länge ser det ju bra ut, speciellt om man tänker på att han var 42% för liten för sin ålder redan i starten.

Idag är det redan 6 månader sedan de föddes, så ofantligt snabbt, men också så långsamt det gått. 

Jonathan har börjat sitta i sin stokkestol och han är så stolt över att få vara med vid bordet :) första gången var i lördags hos älskade mormor och morfar.

Har bokat in promenad med tjejerna från min föräldragrupp idag, men det känns ju inte jättelockande i spöregnet! 

Önskar nästan att någon ger upp och frågar om vi ska dricka kaffe istället ;)

Helgen bjöd på loppmarknad, besök hos jonathans mormor och morfar och finmiddag hos pillan och Mattias. Det märks att hon har tre barn innan då hon snabbt fick Jonathan att somna trots att han bara gnydde hos mig. 

Han är så social och verkar inte ha några problem med att träffa mycket folk, trots att jag så sent som igår läste att prematurer ofta får sämre stresstålighet än andra barn och att man därför ska vänta tills de är två med framåtvänd vagn. Hoppas jag får lite mer info imorgon när vi ska till läkaren på Neo på återbesök.

Trots att Jonathan är så fin och välutvecklad får man ju ändå inte glömma att han missade 12 viktiga veckor i magen... 

Åhh glömde ju att tillägga att han har börjat fatta att han har fötter :) se de sista bilderna. Sen börjar han greppa saker med, så visst går det fort framåt för vårt lilla troll. :)

En blandad dag.

Jag började röja i min garderob idag, kände att det var dags. Hittade lite gamla kläder i small tex, de lär jag aldrig komma i igen :)

Hittade en skokartong i den ena garderoben som jag sparat för att lägga killarnas neosaker i, så jag gick raskt in till vardagsrummet för att lägga ner all deras saker där i. Det skulle jag inte gjort, alla minnen bara sköljde över mig, var så jobbigt, snart skulle Leo blivit ett halvår. Vem skulle han var lik? Skulle han varit lika nyfiken som Jonathan eller mer eftertänksam? Skulle han blivit frisk eller väldigt sjuk även om hans lungor klarat syresätta honom? Så många frågor som aldrig kommer att besvaras.

Som tur är vaknade Jonathan när det var som värst och gav mig världens leende, som om han ville vida mig varför det är härligt att leva ändå ❤️ älskade lilla plutt! 

Lämnade in brudklänningen på kem idag med, tror det blir att sälja den.

Avslutade dagen med att gå till viktväktarna, ner 0,7kg! Är ändå lite stolt. Är konstig hur en och samma dag kan var både bra och kass! Jonathans härliga pratiga period är vad som lyfter dagarna mest, han är i en sån social tillväxtperiod nu :)

I found my smile

Det känns som om jag behövde den här bröllopsfesten, jag log mycket, hela dagen och hela kvällen! Känns som om jag äntligen hittade mitt leende igen. Det kommer lättare nu :) jag behövde få en stor dos av mina älskade vänner och familj :)

Igår åkte de sista bröllopsgästerna hem, var bra att de stannade några dagar då att det inte kändes som om festen tog abrupt slut. Vi mötte dem på universum i måndags, bjöd hem dom på havskräftor i onsdags och tog ned den till aeroseum i torsdags. Att ta med en flygtokig kille till ett ställe där man får sitta i flera viggenplan och dessutom köra en simulator i ett är som att ge en unge fri lejd i en godisbutik :) var ett nöje att vara med :)

Idag skulle nicks pappa fyllt 63, jag önskar så att han fått se hur stilig nick var i kilt och hur stor hans barnbarn blivit. Men jag tror han leker med Leo istället, de har bra sällskap de där två.

Lite foton från när nicks morfar träffade sitt barnbarnsbarn för första gången och lite till :)

Nu är jag fru Johnstone

Efter en ganska hektisk vecka är jag nu en lycklig fru :)
I onsdags kom Tove och Seb, var attans mysigt att träffa dom lite innan allt drog igång.
Torsdagen hade ett späckat schema och avslutades med en mysig liten hippa för mig! Timmarna bara försvann och jag hade så himla mysigt!

I fredag fick vi lokalen, vara bara uppe och kollade att projektorn funkade med datorn, sen lämnade jag över allt till mamma och syrran, de tillsammans med några andra vänner (nämner ingen så att jag inte glömmer någon) gjorde lokalen fantastiskt fin, jag kan inte tacka dem nog! Mamma och syrran hade fixat stolsöverdrag och riktiga linnedukar som en överaskning <3

Det var lite stressigt i slutet, sju personer hoppade av sista veckan, några av den tråkigaste anledning man kan ha, och några utan egentlig anledning alls. oavsett anledning så behövde bordsplaceringen göras om och syrran fick fixa (det med). Sen missade Nicks mamma och syster planet, tillsammans med några av hans bästa vänner, turligt nog fick dom ändrat flyget tills kvällen, men det var lite stressigt innan vi visste det.

Fredagseftermiddagen spenderades med att låta nicks släkt träffa Jonathan, viktigast var nog hans morfar som trots sin höga ålder tog sig till sverige för att fira med oss och träffa Jonathan.

så till bröllopsdagen, trots lite borttappade noter och liknande flöt allt perfekt. Frisören kom hem till mamma och pappa för att fixa tärnorna och mig. det var lite kaos med mig, tre tärnor, ullis, mamma, pappa, 2 barnvakter och självklart Jonathan. Men det var viktigt för mig att ha dem där och jag kände mig konstigt nog väldigt lugn.

Nick var på hotell med Seb och gjorde sig iordning där.

hela vigseln gick precis som önskat och allt var så fint :) sen fotade vi i regnet och de fina höstfärgerna, Jenny och stefan gjorde ett helt fantastiskt jobb och kikandet på bilderna säger mig att jag redan är nöjd, då har jag inte sett allt än.

på festen var alla tal bra och fina, Nicks tal gjorde mig helt varm och allt flöt bättre än jag ens kunnat drömma om :) Maten var god och vinet fanns i mängder.

Hela familjen, alla vänner ja helt enkelt alla inblandade gjorde sitt yttersta för att vår dag skulle bli bra, men den blev bättre än bra, helt enkelt perfekt!!!

Skulle inte ändrat på något!!!


Vi grät, skrattade och dansade hela kvällen och natten!

på söndagen träffade vi Nicks mamma, familj och vänner med Jonathan medan min familj städade lokalen. Mina och tärnornas blommor la jag på leos grav, det kändes rätt!

Det är så många jag borde tacka och så många detaljer att skriva, men Jonathan ger mig inte riktigt tiden.


Jag ger er en liten förkik av stefans och jennys bilder istället, Ullis var assistent :)
Kanske dumt att visa allt, men men är inte så mycket för hemligheter ;)
kram
en lycklig brud