Hittade en skokartong i den ena garderoben som jag sparat för att lägga killarnas neosaker i, så jag gick raskt in till vardagsrummet för att lägga ner all deras saker där i. Det skulle jag inte gjort, alla minnen bara sköljde över mig, var så jobbigt, snart skulle Leo blivit ett halvår. Vem skulle han var lik? Skulle han varit lika nyfiken som Jonathan eller mer eftertänksam? Skulle han blivit frisk eller väldigt sjuk även om hans lungor klarat syresätta honom? Så många frågor som aldrig kommer att besvaras.
Som tur är vaknade Jonathan när det var som värst och gav mig världens leende, som om han ville vida mig varför det är härligt att leva ändå ❤️ älskade lilla plutt!
Lämnade in brudklänningen på kem idag med, tror det blir att sälja den.
Avslutade dagen med att gå till viktväktarna, ner 0,7kg! Är ändå lite stolt. Är konstig hur en och samma dag kan var både bra och kass! Jonathans härliga pratiga period är vad som lyfter dagarna mest, han är i en sån social tillväxtperiod nu :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar