Mamma Catten: Hade glömt...

Har helt glömt hur jobbigt det är

med en liten som vill äta ofta och som bara skriker när man lägger ner honom, hur himla fast man känner sig :/

Jag får liksom inget gjort och är inte ensam en sekund. Sen är Jonathan inte ett direkt lugnt och stillasittande barn heller och han är inte så bra på att lyssna, så att sitta fast med ett ammande barn medan Jonathan testar gränserna är högst intressant :) Lucas som så snällt gick att lägga innan skriker nu i högan sky så fort jag försöker lägga ner honom. Det är ordentligt stressande. Det var ok när Jonathan var liten och han höll på så, men då hade vi bara honom, nu ser det ju annorlunda ut. Lär vara trött när jag är mammaledig!!!

Till råga på allt har Jonathan haft en mardrömskväll och tog 2h att söva, jag som var så nöjd efter att vi kortat ner hans lunchvila rejält och han har somnat så bra och sovit bra två kvällar och nätter i rad. Men det är ju mycket som händer för en liten kille när man får syskon och allt förändras. Så det lär ju inte vara sista jobbiga läggningen. Just ny sover vi i olika sovrum, dels får vi fortfarande inte Jonathan att somna i egen säng, dessutom vaknar han om Lucas skriker på nätterna, så tills allt lugnat sig lite får vi dela på oss. Jag hatar att sova utan nick och Jonathan, men ska jag få sova alls är det nog enda alternativet just nu :)

Men börjar undra om vi är gehör galna som ger oss in på det här haha!

I tisdags var vi hos barnläkaren i Skene, efter att ha hostat större delen av tiden sedan i januari fick Jonathan äntligen medicin som hjälper honom att både andas och läka sina luftrör. Han är redan mycket bättre. Så skönt att äntligen bli tagen på allvar och träffa en läkare som direkt vet att en extremprematur är känsligare i sina luftrör än vanliga barn. Nu ska han inhalera morgon och kväll i två veckor och vid varje förkylning :)

Är så himla stolt! Idag skrev nick på sitt lärarkontrakt!! Han är grymt bra min käre man :) <3