Förlossningsberättelse...

Inget för den känslige ;)

V39+3

Vi hade liksom lite skojat om att vi försökte planera in barn på nationaldagen (6/6) , det första datumet vi fick. 

Och faktiskt på fredagen gick slemproppen och jag hade rätt mycket känningar med förvärkar och mensvärk under dagen. Nick fick stanna hemma för jag vågade inte lita på att han hann hem från jobbet. 

Lördagen den 6:e kom och allt stannade av, mamma som hade haft Jonathan över natten kom ner med honom och vi gjorde inte mycket den dagen. 

På eftermiddagen sa jag till mamma att jag inte trodde på bebis under natten, men att hon var var välkommen ner och sova hos oss om hon ville. Min mamma har ett bättre sjätte sinne, så hon tyckte det var lika bra.

Klockan 01:00 ca började värkarna komma, kl 03 fick vi åka in för att värkarna var så regelbundna. Jag tyckte att är det inte värre än så här är det ju ok Hahaha!! 

Väl inne gjordes CTG som visade väldigt svaga värkar. Och eftersom jag bara var öppen en cm så skickades vi till patienthotellet för att låta det hända lite mer- med orden "det kommer bli mycket jobbigare än det här innan det är dags att komma tillbaka". Vi var på hotellet i ca tre timmar, sen ringde jag desperat och önskade att iallafall få bada, då duschen var det enda som hjälpte mot de väldigt täta och kraftiga värkarna. Det var tufft att inte kunna sova alls emellan trots tröttheten! Vattnet gick när nick körde mig i rullstolen till förlossningen. 

Väl där hade jag öppnat mig 4cm, och ärligt så tycker jag den fasen var värst, värkarna kom för ofta för att få någon sömn och att inte veta alls vilken tid jag hade kvar och om något hände  var mentalt jobbigt. Efter ett nytt CTG med kraftiga värkar var jag redan öppen 5 cm. Jag räknade kallt med en cm per timme och att klockan borde vara runt fyra innan krystvärkarna kom. Tyvärr gick allt ju väldigt snabbt och jag fick aldrig en chans att bada, vilket hade underlättat öppningsfasen ordentligt.

Ack vad fel jag hade! Vid 11 var jag öppen nio cm och ca kvart över kom krystvärkarna igång. Ok jag ska inte ljuga, det gjorde jäkligt ont och var väldigt fysiskt jobbigt, men samtidigt var det en lättnad att äntligen kunna göra något själv. Så vid 12:18 kom äntligen den sista värken som gjorde att lilla Lucas kom ut. Fantastiskt perfekt och pigg och frisk.

Han fick direkt komma upp på mitt bröst enligt vad jag hade önskat med min aurora- barnmorska. Helt magisk var han. 

Tyvärr var min kropp inte helt redo efter det otroligt snabba förloppet och jag gick sönder en del. Med en inre blödning från ett brustet blodkärl förlorade jag två liter blod och fick sövas och köras till operation illa kvickt! Där lämnades nick ensam med Lucas i tre timmar utan att veta hur jag mådde. Själv låg jag på uppvaket och frågade ständigt när jag kunde träffa man och barn :)

Tror klockan var sex innan vi kom tillbaka upp till förlossningen, och med den stora barnfödardagen som var så fick vi vänta till 23:30 innan vi kom upp till BB. Man kan säga att vi var rätt möra då. Och som vanligt gillar förlossningen att svälta mig, så äta fick jag göra först vid tio. Jag är dessutom dömd att inte få förlossningsbrickan med macka och kaffe och svenska flaggan, denna gången fick nick den när han var ensam och förra gången fick vi den typ vid hemfärd. 

Nu blir det till att stanna några dagar och läka ihop innan vi åker hem. Jobbigt att vara utan Jonathan bara :/

3120 gram tung, 48cm och med hela huvudet fullt av mörkt hår kom han med buller och bång lilla Lucas!