Pappa fyllde i lördags, My igår och Nick och morfar idag.
Dessutom hade jag tänkt att gå på en kompis 45 årsfest, men det gick helt enkelt inte ihop sig, det var för mycket för Jonathan så det var inte rätt dag att lämna honom hemma hos mamma.
Vi fick iallafall firat pappa i lördags och My igår. Jag tänkte lämna Jonathan med mina föräldrar och ta med nick ut en kväll för att fira ensamma :)
Huset vi var och tittade på var fint, men gav mig ingen känsla alls. Det är synd, för jag och nick vill verkligen flytta och det hade varit bra för Jonathan, men vi får helt enkelt leta vidare.
Var ute och gick med en annan prematurmamma i veckan, det märks att jag fortfarande har mycket att bearbeta nu när den omedelbara oron för Jonathan börjar lägga sig. Det poppar upp en hel del minnen som jag glömt att jag hade. Mycket tankar på Leo, men också otroligt mycket från neotiden. Att behöva lämna sitt nyfödda barn varje kväll i nio veckor istället för att komma hem och mysa som en vanlig familj sätter definitivt sina spår.
Att behöva fundera på vem som tar hand om honom om dom gör det bra, om han är ledsen, om han kommer må bra när vi kommer dit på morgonen eller om det återigen ska stå en röntgenmaskin över honom eller om han återigen ska ha ha fått en infektion när man kommer är inte ett sätt man ska behöva starta sitt föräldraskap på. Det kommer nog ta lång tid att bearbeta även om vi pratar mycket om det!
Men vi kommer dit lite i taget.
Speciellt nu när han börjar sitta själv och gör goda försök till att krypa :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar