Kl sju fredag morgon skulle vi vara tillbaka och innan dess skulle Jonathan tvättas med descutan på både kvällen och morgonen. Med en Jonathan som kände av spänningen dessutom blev det inte mycket sömn.
08:15 var det dags för operation, det kändes faktiskt lugnt att lämna honom.
Tre jobbiga timmar senare fick vi gå upp till en mycket ynklig Jonathan som gnällde av smärta. Med alla sladdar och det hopknycklade lilla ansiktet brast det för mig och jag satt jämte honom med tårarna rinnande, det är jobbigt. När ens älskade lilla hjärta har ont :(
Vad som var bra var att både sövning och uppvak gick bra, han är större nu...
Oron för att han skulle få andningsuppehåll igen la sig på eftermiddagen och allt började kännas så mycket bättre. Han fick lite mat på flaska på eftermiddagen, men var trött även om han slutade ha ont.
Vid nio la jag in honom på sal för att sova, trodde faktiskt att han skulle sova länge, så jag slappade lite med tv och somnade hårt vid tio, vid elva kom dom in med en skrikande hungrig Jonathan, jag fattade knappt vilket land jag var i :)
Så 12h efter op var han sitt vanliga jag :)
Det står i jonathans journal att han är tvilling, men inte vad som hände med Leo, så jag fick en del frågor om den andra tvillingen.
24 timmar efter operationen är vi hemma.
Är verkligen så dränerad på energi, så många minnen och så mycket ångest kom tillbaka och så många förklaringar om Leo behövde göras
Men nu är vi hemma, allt gick bra och Jonathan verkar må bättre än någonsin :)
Nu är han våran och inga mer operationer är planerade :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar