Tuffa april!

Nu är det april igen! Tre år sedan Jonathan och leo föddes! Jag blir alltid förvånad över hur mycket det påverkar mig! Att det kan vara så viktigt vilken månad det är! Jag saknar ju Leo alltid, men just i april är känslan av sorg mer påtaglig! Jag har tagit ledigt från jobbet den 25:e april, Leos dödsdag kommer jag nog inte jobba på många år! Det är många små minnen som ploppar upp här och var. För en månad sen var syrran med mig på östra för jonathans återbesök på Neo, vi promenerade för att gå honom att sova. Fy vad mycket ångest som kommer upp när man går där! Vi gick förbi bårhuset och jag kommer så väl ihåg när vi skulle klä Leo och lägga honom i kistan, en otroligt jobbig dag som jag våndats länge! När vi kom för att hämta honom hade dom tappat bort honom! Den halvtimmen det tog innan de fick ordning på vart mitt barn var är ett av mina värsta minnen i livet och jag kan aldrig förlåta dom för det! 

Men från döden till livet! Har blivit faster åt en fantastiskt liten Eddie!  Jag längtar efter att få åka till England och träffa honom, men jag får tyvärr vänta till sommaren, är ju viktigare att nick får se sin systerson :) 

Mina barn verkligen älskar varandra och börjar äntligen kunna leka! Älskar när Jonathan sitter och ger något till Lucas - din tur Luki! Hjärtat spricker av stolthet!!! Sen är dom inte alltid snälla men vilka barn är det?

I måndags började jag jobba, jag har massor att göra direkt och jag älskar det! Jag är inne i en för mig helt ny del av konstruktionen, men det är fantastiskt duktiga personer som jobbar, så det är en ynnest att få jobba med dom :)

Sen har jag börjat med en grej dom heter mamma fitness, en tjej som heter Olga Rönnow började med träning och mat speciellt anpassad för kvinnor som fött barn. Man bygger först upp core muskulaturen för att sen öka på, något jag inser nu att jag saknat massor i all annan träning. Sen äter man, mycket men rätt, jag äter 6 gånger om dagen, mycket proteiner blir det och ingen pasta eller snabba kolhydrater. Jag tackar mamma fitness för att jag känner mig så pigg, har sovit för lite med sjuka barn och annat men jag har ändå massa energi! Dessutom har jag minskat midjemåttoch vikt rejält på bara några veckor! Utan att vara hungrig alls! 

Lucas öskar mat

Ungarna älskar skogen <3

Kan man inte göra allt själv får man smygkolla när brorsan gör det :)

Oskyldig Jonathan-eller ;)

Att leva med stroke

Min pappa är en av de starkaste personerna jag känner! 

För några år sedan (ca7 tror jag) drabbades min pappa av en stroke. Den tog hårt på honom och hela familjen. Sakta men säkert har han kämpat sig tillbaka och gränsen mellan pappa före och efter stroken har sakta suddats ut och personen har blivit samma och vi slutade tänka på pappa som sjuk. 

Jag tror en stor förändring kom när han fick bli morfar, pappa älskar barn! Trots att han blev förkrossad när han förlorade ett barnbarn reste han sig upp igen och blev den bästa morfar som mina barn kunnat få! 

Han är jonathans största idol med sin verktygslåda och med sitt stora hjärta! Jonathan tror att omfa kan laga precis allt! Varannan mening innehåller nog omfa laga! 

Men så kom den där jävla torsdagen; när vi var hemma hos mamma och pappa och Jonathan skulle få vara kvar över dagen ensam med mommo och omfa. Morgonen började som vanligt tills pappa undrade om vi kunde höra att han sluddrade? Det hörde vi och mamma ringde ambulansen. Jag och mamma kastade in barnen och pappas hund i min bil och jag åkte hem och mamma till sjukhuset. En stor eloge till Borås sjukhus som både hunnit röntga och sätta in medicin på pappa innan hon kom fram ca 20 minuter efter pappa. 

Jonathan är definitivt känslig för förändringar och förstod att något hänt. Han reagerar utåt och vet inte vart han ska göra av sig riktigt, så han jagade hunden, som skrämde Lucas, som skrek en massa. Kaos kan man säga! 

Det visade sig att pappa fått en ny propp som delvis slog ut hans högersida. Efter ett dygn där han blev konstant sämre vände det äntligen för pappa och han kunde med svårighet gå själv och prata.

Jonathan var med och hälsade på pappa på sjukhuset, tryckte på alla knappar, höjde och sänkte sängen, larmade sköterskorna och höjde pappas humör rejält. Vi hälsade även på honom i Skene dit han flyttades för rehab, Jonathan hittade på nog med bus på en halvtimma för att räcka för pappa i flera dagar ;)

I fredags fick pappa komma hem då han kan klara sig ganska bra själv. Idag hälsade jag och barnen på honom, han mår bättre hela tiden, men det var så jobbigt att se honom hemma. På något sätt förväntade sig min hjärna att han skulle vara precis som innan hemma i huset. Jag tror min starka pappa kommer slita sig tillbaka för att kunna vara den som snickrar med sina barnbarn och lär dom att fiska. Men det kommer vara en tuff tid för både honom och mamma...

Idag var jag bara så bitter, varför ska sånt här få hända när han jobbat så hårt för att komma tillbaka från förra stroken? Ibland känns livet jävligt orättvist! 

Det finns så många dåliga människor där ute, varför måste sånt här hända min pappa som har ett stort hjärta och som äntligen hat fått sina barnbarn att spendera sin tid med? Jag försöker att bara se det positiva, han är här, han är mentalt samma person och han han har sina barnbarn att slåss för, men det är inte rättvist att livet gör det så tufft för honom! 

Pappa vi älskar dig! 

 

Nytt år och äntligen nytt inlägg :)

Det händer så mycket med grabbarna hela tiden, så att sitta ner och skriva är ganska bortprioriterat.

Jonathan har blivit så stor och så duktig. Han har fortfarande oändlig mängd energi, men den är inte alltid destruktiv längre ;) han har av någon anledning börjat kala sig Kuji nu för tiden och rättar alla som säger fel :) 

Lucas älskar mat, allt som han får smaka äter han, helt fantastiskt vad roligt det är att ge mat åt någon som vill ha den. 

Julen var väldigt mysig, även om den var annorlunda i år, vi firade med moster Carina och pillan och barnen. Vi saknade morfar och farmor, första året utan dom på jul, med med många glada och busiga barn hann vi inte känna så mycket :) som vanligt saknade vi Leo extra mycket, önskar så att vi kunde få träffa honom bara en kort stund <3

Idag blev vi insnöade, ca 30cm snö kom inatt, så nick kom inte iväg till jobbet idag, bilen sitter fast ner för gatan :/

Vi gjorde julkorv 

Jonathan fick en "bobbenbil"

Juldans med My

Älskar mat :)

Nana var här

Vi har kul i snön 

Jag tränar och tränar...

Älskar mat var ordet ;)

Leker med Josefin 

-13 :)

<3

My fyller år

Med älskade omfa

Syskonkärlek <3

Insnöade

Förlåt älskade barn...

...förlåt för att jag inte alltid har orken att följa med på dina upptåg.

Föråt för att jag ibland försöker stoppa din lust att upptäcka allt.

Förlåt för att jag ibland försöker stoppa din lust att se hur allt funkar inuti. 

Ibland orkar mamma och pappa bara inte, men jag hoppas och tror att vi ändå inte riktigt kväver din lust utan att du fortsätter vara en orkan med lust att upptäcka, som ser glädje i varje ny pinne och i varje ny grästuva. Fortsätt vara den du är, vi kan vänta några år med att kunna prata med någon när du är med, eller att kunna sitta ner och fika som de andra gör med sina barn. En dag kommer säkert bullen ändå bli intressantare än grästuvan och datorn intressantare än att springa med full fart. Den dagen kommer vi säker längta tillbaka till buset, även om vi är lite trötta nu :) och huset- ja det har din tvillingbror varit med och bidragit till, så det är väl ditt att sprida runt dina saker i med ;) 

Sen händer det ju så mycket i utvecklingen nu att det bara är att hålla i sig och följa med :)

Vi skulle kunna vara i källaren och "såga" jämt 

På upptäcksfärd i skogen

Grill vid abborrsjön

Spännande att få sitta i robbans lastbil

Glada lilla Lucas 

Första gången vi testar vattenfärger

Vi har precis haft bröllopsdag

Syskonkärlek

Hjälper mamma i landen

...

Tror det finns en hel del bus i denna grabben med ❤️

Direkt högst upp på stegen

Vill man leka med vatten hittar man ett sätt :)

Kan man avgå en stund

Kan man avgå en stund som mamma? Bara en liten stund och komma tillbaka utvilad och fräsch? Vi har haft förkylda barn och föräldrar här, så sömnen har blivit lidande det sista samtidigt som Jonathan blir väckt när Lucas är hungrig 04:45 och då inte somnar om... Nick jobbar mycket då det är ny termin och ny klass och första året han jobbar som lärare.

Jonathan är inne i världens trots, lyssnar inte ett dugg och hittar på massor av hyss och säger min om precis allt... Han har klättrat upp i sin garderob, hela vägen upp, över två meter. Han har lärt sig att öppna kryddburkar, så när jag ammar Lucas brukar han passa på att springa in i köket och hälla ut en burk. Ute klättrar han på alla staket och inne är han en orkan! Jonathan är lite som Emil, han gör inget för att vara elak, det bara råkar hända. Men det ät svårt att se det roliga i det när man inte orkar med sömnbristen eller inte hinner jaga för att man måste amma/ byta blöja eller annat. Att det sen är superroligt att väcka Lucas när han sover gör det inte lättare... Samtidigt har vi det för det mesta rätt så mysigt och Jonathan är ju världens charmtroll med så mycket livsglädje och vilja. Och Lucas utvecklas i en rasande fart och har nu vänt sig från både rygg och mage och är inte ens tre månader än :) sen växer han så det knakar och har redan storlek 62, men bara ett litet tag till 😊 

Men om någon vill låna en riktig busunge som behöver passas varje liten sekund för att inte rymma är ni välkomna hit 😉 

Är besviken på förkylningen, hade precis kommit igång med hyfsat långa morgonpromenader när det drog igång och jag hade gärna fortsatt med den vanan då jag har massor att gå ner. Men det börjar gå över, så snart kan jag ta med mina små marodörer på promenader igen :) 

Städa säger han när han har hällt ut både oregano och vitlökspulver

Här kan man också ligga

I tvättkorgen med min rena tvätt (uppochner av någon anledning) 

Flytta på hallmattan till köket är tydligen en bra idé? 

På väg upp i spaljén 

Högsta punkten hos mormor och morfar

På beginners med älskade Johanna 

Ord är överflödiga 

Älskar regn

Syskonkärlek